iccos

Igår kom äntligen Anna. Det blev ett känslosamt återseende, Anna fällde några tårar och jag med.
Inte riktigt kanske, men det var kul att äntligen träffas :)
Efter lite obehagliga incidenter i tunnelbanan (klämd Icco, skräckfylld Anna, retarded tågchaufför) kom vi hem och började baka hallonpajen till vår picnic. Anna har inte riktigt förstått det här med för mycket eller för lite, så hon hällde på det som kallas alldeles för mycket potatismjöl. Men vi låtsades som ingenting och bakade glatt vidare. När vi kom till den söta lilla ängen och smakade på vår paj som såg ut som spya, upptäckte vi att den också smakade spya. Men vi höll masken och tryckte i oss så mycket som möjligt tills jag var vääldigt nära på att spy, på rikigt. Det gjorde jag dock inte och vi lekte lite i lekparken innan vi lite impulsivt kom på att vi ville åka till Bebi och basta. Bastadet blev det inget av, förr Annas bandage, men vi spenderade natten hos Bebi. Istället för bastu spelade vi på plastgitarrer och drack te och så vidare.
Sånt sysslade jag med igår och imorse.
"EETT och TVÅÅ och TREEE! Märker du att det blir jobbigare ju längre vi kommer?"